Tolerans handlar inte om överseende eller om likgiltighet; tolerans handlar om att respektera och uppskatta mångfald och människors individuella och kulturella olikheter, formulerar Unesco inför Internationella dagen för tolerans den 16 november. Hur uppnår vi då tolerans i det privata och offentliga? Ofta går de båda faktiskt hand i hand.

Den 16 november 1995 antog UNESCO: s medlemsstater en deklaration om principer för tolerans. Bland annat bekräftar deklarationen att tolerans varken är detsamma som övergivenhet eller likgiltighet. Tolerans betyder respekt och uppskattning av den rika mångfalden i våra världskulturer, våra uttrycksformer och sätt att vara mänskliga. Tolerans erkänner andras universella mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Människor är naturligt olika. endast tolerans kan säkerställa överlevnaden för blandade samhällen i alla regioner i världen.

Förklaringen betyder att vara tolerant inte bara är en moralisk skyldighet i en demokrati, utan också ett politiskt och lagligt krav för individer, grupper och stater. Den lokaliserar tolerans i förhållande till de internationella instrument för mänskliga rättigheter som har utarbetats under de senaste femtio åren och betonar att staterna bör utarbeta ny lagstiftning när det är nödvändigt för att säkerställa likabehandling och möjligheter för alla grupper och individer i samhället.

Tillsammans med direkt orättvisa och våld är diskriminering och marginalisering vanliga former av intolerans. Utbildning för tolerans bör syfta till att motverka påverkan som leder till rädsla och uteslutning av andra och bör hjälpa unga människor att utveckla kapacitet för oberoende bedömning, kritiskt tänkande och etiskt resonemang. Mångfalden i vår världs många religioner, språk, kulturer, identiteter och etniska grupper är inte en anledning till konflikt utan är en skatt som berikar oss alla. Trots detta lider världen av intolerans på både privata och samhälleliga plan. Unesco har listat en rad åtgärder för hur intolerans i samhället kan bekämpas? Vi på Lika Olika arbetar i enlighet med dessa i stort och smått och ser varje dag vilken makt vi individer har att påverka varandra som enskilda människor och som lokala och nationella samhällen. Men hur uppnår vi ett tolerant samhälle? Unesco har listat grundpelarna. Punkter som varje individ kan inspireras av även på ett personligt plan.

Så skapar vi ett tolerant samhälle:

Lagstiftning
Varje regering är ansvarig för att verkställa lagar om mänskliga rättigheter, för att förbjuda och straffa hatbrott och diskriminering av minoriteter, oavsett om dessa begås av statliga tjänstemän, privata organisationer eller individer. Staten måste också säkerställa lika tillgång till domstolar, mänskliga rättigheter eller ombudsmän, så att människor inte tar rättvisan i sina egna händer och använder sig av våld för att lösa sina tvister.

Utbildning
Lagar är nödvändiga men inte tillräckliga för att motverka intolerans i individuella attityder. Intolerans är ofta förankrad i okunnighet och rädsla: rädsla för det okända, för “den andra”, andra kulturer, nationer, religioner, identiteter mm. Intolerans är också nära kopplat till en överdriven känsla av självvärde och stolthet, vare sig det är personligt, nationellt eller religiöst. Dessa föreställningar lär vi oss i en tidig ålder. Därför måste större tonvikt läggas på att utbilda mer och bättre. Större ansträngningar måste göras för att lära barn om tolerans och mänskliga rättigheter, om andra sätt att leva. Lika Olika arbetar t ex. i ett hundratal skolor och på andra arbetsplatser för att ge kunskap om värdegrundsarbete och tolerans. Barn bör uppmuntras hemma och i skolan att vara öppna och nyfikna. Utbildning är en livslång erfarenhet och börjar inte eller slutar i skolan. Att sträva efter att bygga tolerans genom utbildning lyckas inte om det inte når alla åldersgrupper och sker överallt: hemma, i skolan, på arbetsplatsen, i lagstiftning och juridisk utbildning, och inte minst inom underhållning på tv, radio, poddar, youtubekanaler mm.

Information
Intolerans är farligast när den utnyttjas för att uppfylla de politiska och territoriella ambitionerna för en individ eller grupper av individer. Provokatörer och uppviglare börjar ofta med att identifiera allmänhetens toleransgräns. De utvecklar sedan felaktiga argument, manipulerar statistik och opinionen med felinformation och fördomar. Det mest effektiva sättet att begränsa hat och extremister är att utveckla politik som skapar och främjar pressfrihet och presspluralism, så att allmänheten kan skilja mellan fakta och åsikter.

Medvetenhet
Intoleransen i ett samhälle är summan av intoleransen för dess enskilda invånare. Stereotypifiering, stigmatisering, förolämpningar är exempel på individuella uttryck för intolerans som vissa människor utsätts för dagligen. Intolerans avlar intolerans. För att bekämpa intolerans bör individer bli medvetna om kopplingen mellan deras beteende och den onda cirkeln av misstro och våld i samhället. Var och en av oss bör börja med att fråga: Är jag en tolerant person? Stereotypiserar jag människor? Avvisar jag de som skiljer sig från mig? Skyller jag mina problem på “dem”?

Lokala lösningar
Många vet att morgondagens problem kommer att bli allt mer globala men få inser att lösningar på globala problem främst är lokala, till och med individuella. När vi konfronteras med en upptrappning av intolerans kring oss får vi inte vänta på att regeringar och institutioner agerar ensamma. Vi är alla en del av lösningen. Vi bör inte känna maktlösa för vi har faktiskt en enorm kapacitet att utöva makt. Nonviolent action är ett sätt att använda den kraften – kraften hos människor. Verktygen för icke-våldsamma handlingar att sätta ihop en grupp för att möta ett problem, för att organisera ett gräsrotsnätverk, för att visa solidaritet med offer för intolerans, för att diskreditera hatfull propaganda – finns tillgängliga för alla som vill sätta stopp för intolerans, våld och hat.

Låt oss alla uppmärksamma Internationella dagen för tolerans den 16 november och ta vårt ansvar så långt vi förmår att stå upp för oss själva och våra medmänniskor. Makten ligger i våra händer.

Källor: Unesco.se, Lika Olika-metoden, un.org, sverigesradio.se